drmarkgriffiths

En av de mest påtagliga trenderna under de senaste åren är kroppsmodifiering. Enligt dr David Veale och dr Joe Daniels i ett nyligen utgivet nummer av Archives of Sexual Behavior:

”Kroppsmodifiering är en term som används för att beskriva den avsiktliga förändringen av människokroppen av icke-medicinska skäl (t.ex. självuttryck). Det görs alltid antingen av den berörda individen eller av en lekman, vanligen för att individen inte har råd med arvodet eller för att det skulle överskrida de etiska gränserna för en kosmetisk kirurg. Det verkar vara ett livsstilsval och är i vissa fall en del av en subkultur av sadomasochism. Det har funnits i många olika former i olika kulturer och åldrar.”

Kroppsmodifieringar kan vara allt från relativt små till extremt stora. På en mindre nivå kan detta innefatta sådana modifieringar som tatuering och mindre piercingar på bröstvårtor och könsorgan. På en mer omfattande nivå kan det omfatta brännmärkning av huden, pearling (dvs. permanent införande av små pärlor under huden på blygdläpparna eller förhuden), större ärrbildning (genom kontrollerad bränning av huden) och delning av tungan (så att den liknar en orms). Andra kroppsförändringar av könsorganen kan vara avlägsnande av klitorishuvudet hos kvinnor eller penissubinkision hos män (dvs. delning av penisens undersida; det finns ett fotografi på Wikipedias sida om subinkision om du vill se slutresultatet). Vissa människor har gått så långt att de har fått hela sina ansikten modifierade, däribland de ökända exemplen Dennis Anver (The Tigerman) och Erik Sprague (The Lizardman).

Enligt Veale och Daniels har det inte bedrivits någon större forskning om de psykologiska aspekterna av kroppsmodifiering. De citerade arbetet av psykoterapeuten Dr Alessandra Lemma (2010) som föreslog att för vissa individer är kroppsmodifiering ett sätt att försöka modifiera det jag som individen upplever som oacceptabelt. En av de mest grymma och extrema formerna av kroppsmodifiering är utan tvekan ”genital bisection” (total delning av penis där penis bokstavligen skärs upp i två symmetriska halvor). För de intresserade läsare som vill ha några fotografiska bevis kan man göra värre än att kolla in sidan om genital bisection på webbplatsen Body Modification E-zine Encyclopedia där det finns fem exempel på riktiga delade penisar av män som är nöjda med resultatet).

Praktiken med genital bisection beskrivs i Dr. Brenda Love’s Encyclopedia of Unusual Sex Practices. Hon skrev om praktiken ur ett mer historiskt och antropologiskt perspektiv och rapporterade att australiensiska aboriginer brukade rituellt klyva sina penisar från ollonet mot penisbasen i dyrkan av en totem-ödla som hade en klyvd penis. Hon beskrev sedan redogörelsen från en engelsk man som hade genomfört ingreppet under flera år och beskrev resultatet:

”Mitt beslut att kirurgiskt omforma mina könsorgan var medvetet, djupt tillfredsställande för mig, mycket spännande, sexuellt äventyrligt och erotiskt uppiggande… Full erektion bibehölls som tidigare, men nu i två kompletta, separata halvor. De erotiska zonerna i min penis är fortfarande desamma, och orgasmer och ejakulationer fungerar perfekt. Inträdet i slidan kräver lite extra ansträngning för insättning, men när min penis väl är inne är dess öppnade effekt på slidans inre slemhinna mer uttalad, vilket ger bättre kvinnliga orgasmkänslor.”

Det finns en mycket mer djupgående beskrivning av penisklyvning på genital bisection-sidan på Body Modification E-zine. Artikeln beskriver också undervarianter av penisbiseparation, inklusive olika former av partiell delning. Mer specifikt konstateras i artikeln:

”Partiell delning sker antingen i längden (dvs. delning av huvudet) eller i axeln (de betydligt vanligare meatotomi- och subincisionsförfarandena där endast den nedre delen av skaftet delas, eller den mycket sällsynta superincisionen där endast den övre delen delas). Andra varianter är inversion, där klyvningen lämnar ollonet intakt, vilket gör att penis i praktiken kan ”vändas ut och in”. I de flesta fall förblir penis helt funktionell, även om en viss förlust av styvhet är möjlig. Penisen bibehåller sin form genom de två halvorna av corpus cavernosum. När de inte längre är fästa tenderar penisen att kröka in i sig själv (vilket syns på det första fotot som visar en erigerad hel delning), vilket gör det svårare att föra in den, men långt ifrån omöjligt” .

I ett nummer från 1996 av tidskriften Human Nature skrev Dr. Raven Rowanchilde en teoretisk uppsats om manliga genitala modifieringar och hävdade att människor modifierar sina kroppar på meningsfulla sätt som ett medvetet sätt att etablera sin identitet och sociala status. Mer specifikt hävdar hon att:

”Läpplock, öronproppar, penisskidor, kosmetika, ornament, ärrbildning, piercingar och genitala modifieringar kodar och överför budskap om ålder, kön, social status, hälsa och attraktionskraft från en individ till en annan. Genom sociokulturellt sexuellt urval spelar manliga genitala modifieringar en viktig roll som en sociosexuell signal både i konkurrensen mellan män och i kvinnors val av partner. Signalens tillförlitlighet korrelerar med kostnaden för att förvärva egenskapen. Kvinnor använder en rad olika signaler för att bedöma männens kvalitet. Genitalförändringar hos män är ett sätt för vissa kvinnor att bedöma sina partner. Extrema manliga genitala modifieringar är inte bara en ärlig annons om status, sexuell styrka och förmåga att ge sexuell tillfredsställelse, de kan också utgöra ett tillförlitligt index för samarbete mellan man och kvinna genom mannens åtagande att uthärda smärta och risk”.

En möjlig nackdel med extrema kroppsförändringar, inklusive genitala modifieringar, är det samband som de har med en ökad risk för självmord. I en studie av dr Julie Hicinbothem och hennes kollegor i ett nummer från 2006 av tidskriften Death Studies undersöktes ett stort urval av personer som tillhörde en webbplats för kroppsmodifiering (t.ex. piercingar, tatueringar, ärrbildning och kirurgiska ingrepp). De rapporterade att personer som hade genomgått kroppsmodifiering hade en högre förekomst av tidigare suicidalitet (dvs. självmordstankar och självmordsförsök) jämfört med dem som inte hade genomgått kroppsmodifiering. De noterade dock också att kontroller för självrapporterad depression försvagade styrkan i sambandet.

Jag instämmer med Veale och Daniels bedömning att det finns lite om de psykologiska aspekterna av kroppsmodifiering i den akademiska eller kliniska litteraturen även om jag förväntar mig att det kommer att växa med tanke på den till synes stora ökningen av människor som genomgår kroppsmodifieringsprocedurer. För det fall du inte förstod några av förfarandena och de medicinska termerna tidigare i den här bloggen lämnar jag dig med en ordlista med termer (alla hämtade – nästan ordagrant – från BME:s webbplats):

• Head splitting är en delning av ollonet på penis. Ingreppet utförs vanligen med hjälp av en skalpell eller en kirurgisk sax (även om cauterisering, elektronisk cauterisering eller laser också kan användas). Såret måste ofta kauteriseras, antingen med silvernitrat eller med värme. Blödningen efter ingreppet är relativt kraftig och brukar pågå i flera dagar.
• Meatotomi är snitt i och utvidgning av en meatus. När subinkisionen endast sker under ollonet kallas det för en meatotomi (eller, om den är naturligt förekommande, en hypospadi).
• Hypospadi är ett födelsefel där urinröret och urinrörsrännan är missbildade, vilket gör att urinröret kommer ut ur penisen tidigare än vad det normalt skulle göra (dvs, närmare basen i stället för vid spetsen av ollonet).
• Subincision är en delning av penisens undersida (från urinröret till raphe; jämfört med en superincision som är den övre halvan).
• Superincision är en form av delning som är motsatt till en subincision, där endast den övre halvan av skaftet delas och vävnaden under urinröret lämnas intakt.
• Inversion är en form av genital bisektion som innebär en kombination av subincision och superincision samtidigt som ollonet lämnas intakt
• Corpus cavernosum är två områden av erektil vävnad som löper längs penisens längd och fylls med blod under erektion.

Dr Mark Griffiths, professor i spelstudier, International Gaming Research Unit, Nottingham Trent University, Nottingham, UK

Fördjupad läsning

Aggrawal A. (2009). Rättsmedicinska och medicinsk-juridiska aspekter på sexualbrott och ovanliga sexuella praktiker. Boca Raton: CRC Press.

Hicinbothem, J., Gonsalves, S. & Lester, D. (2006). Kroppsmodifiering och självmordsbeteende. Death Studies, 30, 351-363.

Lemma, A. (2010). Under huden: En psykoanalytisk studie av kroppsmodifiering. London: Routledge.

Love, B. (2001). Encyclopedia of Unusual Sex Practices. London: Greenwich Editions.

Rowanchilde, R. (1996). Manlig genital modifiering. Human Nature, 7, 189-215.

Veale, D. & Daniels, J. (2012). Kosmetisk klitoridektomi hos en 33-årig kvinna. Archives of Sex Behavior, 41, 725-730.

Wikipedia (2012). Penissubinkision. Ligger på: http://en.wikipedia.org/wiki/Penile_subincision